De som orkar vara kvar på jobbet återhämtar sig snabbare

Jag läste en artikel som jag tyckte var riktigt bra som jag vill gärna tipsa om.

 

Chefens arbete vid sjukskrivningar av medarbetare är stressande i sig. Ofta skapar det praktiska och känslomässiga utmaningar och påverkar flera i arbetsgruppen på olika sätt.

Genom åren har jag haft många medarbetare som varit sjukskrivna av olika orsaker och jag har haft flera så kallade rehab-ärenden.

Den viktigaste lärdomen jag tagit med mig är att de som orkat hålla kvar en fot på arbetsplatsen ofta har kommit tillbaka snabbast. De som mått sämst på arbetsplatsen har många gånger mått bäst av att ändå vara där på något sätt. Det har inte spelat någon större roll om sjukskrivningen berott på fysisk eller psykisk ohälsa.

Det som har spelat roll är:

• Hur personen har det hemma och privat.

• Hur ofta personen och jag har haft kontakt.

• Personens relation till sina arbetskamrater.

Att jag som arbetsgivare försökt hitta någon uppgift alls som personen har kunnat utföra. Om än så liten. Om än så kort tid.

När det blåser kring personer eller i organisationer är det just förhållandet mellan människorna på arbetsplatsen som spelar roll.

I artikeln omnämns det psykosociala säkerhetsklimatet. Ett nytt begrepp på ett gammalt arbetssätt, men jag tycker ändå att det sticker ut när det förklaras.

Det viktiga är inte främst att skapa dokument eller övergripande rutiner för att förebygga ohälsa, utan att prata om det. Ofta och i vardagen. Prata om vad som ger och tar energi. Bygg en gemenskap som bryr sig.

Då kan arbetsklimatet i sig skapa förebyggande åtgärder och direkta insatser i de dagliga samtalen. På så sätt kan det psykosociala arbetsklimatet stärkas och göra skillnad direkt. Om än så liten. Ett steg i taget.

När sjukskrivningen ändå är ett faktum har jag gång på gång sett hur det ”inte handlar om hur man har det utan hur man tar det”. Den slitna frasen som jag personligen håller högt och återkommer till ofta.

Jag ser att det är särskilt viktigt att skapa förutsättningar för snabb återkomst eller fortsatt kontakt med arbetsplatsen när sjukskrivningen beror på stress eller psykisk ohälsa. På ett eller annat sätt. I större eller mindre omfattning.

Jag skulle till och med vilja säga att de första åtgärderna från chef är helt avgörande för hur länge personen kommer att vara helt frånvarande från arbetet.

Ge medarbetaren ett par dagar. Inte mer. Ring sedan. Hälsa på. Börja prata om hens arbetssituation. Ta dig tid att förstå mer. Om personen. Om arbetsplatsen ur någon annans perspektiv. Bjud in, bjud med.

Låt personen vara på jobbet en stund. För sig själv. Hitta något att utföra, i sin egen takt.

Jag vill påstå att din påhittighet och förmåga att tänka lite utanför boxen i rehabiliteringsarbetet är bra för personen och för hela arbetsplatsen. Det skapar förtroende och tillit för alla.

Jag samlar ihop mina tankar igen.

Jag går igång på den här frågan eftersom jag själv upplevt så många olika situationer här. Det finns givetvis inget fullständigt facit, även om Försäkringskassan kräver diagnoser, planer och prognoser.

Men bortom det är ledarskapet livsviktigt. För personen. För dig som chef. För arbetsplatsen. Här finns också viktig tid och viktiga pengar att inhämta och spara. Och ett psykosocialt säkerhetsklimat att stärka för att förebygga.

Det gläder mig också att artikeln omnämner Mynak. En på tok för okänd myndighet för alltför många arbetsgivare, vill jag påstå. Så okänd att den från och med i år har flyttats över till Arbetsmiljöverkets försorg. Kanske för att komma till sin rätt på ett bättre sätt.

Men all kunskap som Mynak tagit fram finns kvar och är i allra högsta grad aktuell fortfarande. Kolla här

Och kolla särskilt ”Riktlinjer för företagshälsovården”. En lite missvisande rubrik, så därför omnämner jag den särskilt.

Att hantera medarbetare i deras sjukskrivning kan vara klurigt och skapa många svåra frågor ur ett ledarskapsperspektiv.

Kom ihåg att jag finns här för dig som ett vardagligt ledningsstöd i det mesta.

Sköt om dig!